ikväll blev de awsome löpning, vädret var perfekt, kyligt men med rätt kläder så är det bästa vädret att springa i tycker jag. Löpningen idag blev sammling av energi, 10 km längs med vattnet runt österskär och igenom hela åkersberga. Underbart tycker jag. Sammla tankar, reflektera vad som hänt under dagen. Bearbeta känslor, tankar och sätta på bästa musiken i hörlurarna högt, sjunga och tralla med. Undra vad andra gör för att må bra och bearbeta tankar och känslor. Den här skiten tycker jag iallafall är bra.

Hon är världens bästa tjej! Ikväll har jag träffat min syster, min syster som är som jag men ändå inte. Vi skrattar åt samma skämt, vi stimuleras av samma saker, hon är min bästaste vän och som jag har saknat våra promenader med tjejsnack, skratt, djupa diskusioner. När alla pusselbitar lossnar och världen börjar att svaja under ens fötter finns hon där för mig. Precis som jag finns där för henne när hon har det tufft. Jag skulle lätt följa med henne in i döden och jag skulle alltid stå upp och försvara henne. Många tankar snurrar i huvudet när man plötsligt blir medveten om döden, om att vi kanske inte alltid kommer att finnas här för varandra, vad skulle jag göra om hon blev sjuk? Vad skulle jag göra om hon fick ett besked om att hon skulle lämna oss. Plötsligt blir allt så verkligt, när en person som man älskar drabbas av ett besked som ingen vill höra. Då kommer dessa tankar om vad jag skulle göra.... Å jag jag skulle ge henne allt och lite till, för min syster hon är världens bästa tjej och jag hoppas att vi alltid kommer finnas där förvarandra, precis som min mamma finns för sina systrar. Jag älskar dig mamma och dina systrar, jag vet vad du går igenom och du är den bästaste mamman i hela världen.  Man ska vara rädd om dem man älskar, hålla dem nära sig och vårda dem relationer som man har.... Djupt blev det men ibland så måste man dyka och simma neråt för att sedan ta sig upp till ytan och andas.

Många steg har det blivit för mig idag, morgon pw klockan 6:00 på jobbet och så kvälls pw med syster så lyckades skrapa ihop 18 933 steg. men så mycket energi jag har tankat på det så jag kommer vara full av energi imorgon när jag kastar mig iväg på det ena och det andra. Men nu blir de lite soffhäng innan jag nattar kudden :)

startade fredagen med att dra ut till Nässlingen med härliga, underbara kolegor. Det bjöds på julbord och jacuzzi. Det blev mycket skratt, galna saker, frågetävling där dommaren var mutad och framförallt mycket kärlek. Jag hoppas ni som var med på denna lilla tripp uppskattade det roliga vi hade. Livet är för kort för att kastas bort, våga chansa, våga kasta dig ut genom fönstret. Du vet aldrig vad som väntar dig. Vi är alla människor men bär på olika ryggsäckar, vi måste våga att dela med oss av våra ryggsäckar och acceptera andras ryggsäckar, bara det är med kärlek och respekt. Lördag var iaf jag trött och kände mig sliten men väl hemma hos mina fina blev det promenad med inköp av lördagsgodis, lek med barnen och sedan avslutade jag kvällen i soffan med film. Söndag lucia, jag älskar denna tid startade med morgonens lucia på tv, julmarknad, köp av gran och bakning. Ska bjuda mina fina kolegor på lite kakor imorgon. Granen är klädd och Ida i säng, imorgon nya förutsättningar!

Klockan är 6:00 och jag sätter på mig löparskorna, det är mörkt ute och blåser lite kusligt. Kopplar på Zacko på löparkopplet och beger mig ut i mörkret. Springer sakta fram längs med dem mörka cyckelvägarna och när jag svänger in på slingan som går längs med havet och tittar upp på andra sidan så ser jag mörk skog. Det slår mig att det är mycket ensligt, dålig belysning och jag skulle inte ha en chans om jag skulle bli överfallen här. Vem skulle höra mig, vem skulle kunna hjälpa mig om något skulle hända? Jag tittar ner på min bästa löparkompis, han springer längs mitt ben och följer mig likt en skugga. Han är min bäste vän, min trygghet mitt allt. Utan honom skulle jag bli begränsad, jag skulle aldrig våga bege mig ut själv i mörkret en tidig morgon som denna. Jag vet att Zacko skulle döda för mig, han skulle aldrig låta något hända mig. Han är mitt allt, han pushar mig när jag är trött på mina löprundor, han följer mig likt en skugga och han skulle gå in i döden för mig. Jag tittar ner på honom där vi springer på den ensliga mörka cyckelvägen, böjer mig framåt klappar honom och säger uppmuntrande Braaaa till min fina vän. Han tittar på mig med glada ögon och visar mig vägen tillbaka. Hur ska jag någonsin lyckas få en sådan här härlig vän igen när min fina kille går bort? Egentligen är det emot mig att jag ska behöva känna så här, rädslan som tjej , rädslan som vi tjejer har när vi beger oss ut i mörkret för att göra det vi vill. Att vi ska bli begränsade för att det finns människor i samhället som inte kan sköta och behärska sig. Varför ska det egentligen behöva vara så, varför ska vi behöva begränsa oss för att det finns galna människor som våldtar, mördar och överfaller..... Vad gör alla som inte har hund, trotsar dem mörkret och springer ut själva? Eller begränsar dem sig med att springa med en kompis och på dagen? Skumt att man inte ska kunna känna sig trygga när man vill ut och röra på sig. Lite reflektioner från mig på fredagsmorgonen, vill önska er alla en riktigt härlig fredag och låt er inte stoppas, ut och rör på er, låt er inte begränsas <3

Vad kan stoppa mig? Vad ger mig energi och hur laddar jag energi. 

stoppa mig:måsten

ger energi: människor

laddar energi: min träning